”Mitt barn blev retat och slog tillbaka”

https://www.gp.se/livsstil/min-son-slog-mobbare-f%C3%B6r%C3%A4ldrarna-blev-tokiga-1.70613235

”Sonen hade varit retad under en längre tid och slog till slut tillbaka. Då blev mobbarens föräldrar förbannade. Psykologen Stina Hindström reder ut när vuxna bör lägga sig i barns konflikter – och när de ska låta bli.”

Föräldrar och även lärare upprätthåller till viss del hackkycklingshierarkin i skolan, förr betydligt mer än idag.

Hade glasögon en tid i lågstadiet av outgrundlig anledning och var en av få på Björndammenskolan. Blev i stort sett varje dag påhoppad av 3-4 ”klasskamrater” vars mål alltid var att slå sönder mina glasögon.

Första och andra klass var ganska jobbiga men så i tredje började jag få bukt med dessa mobbare. När de fick ner mig på marken så brukade lärarna lite lojt säga åt dem att sluta bråka men de gånger jag lyckades få övertaget blev det alltid kvarsittning och besök hos rektorn.

Trots att man ifrågasatte det orättvisa i hur mobbarna fick gå fria medans man själv som försvarat sig blev behandlad som värsta gangstern så lyssnade ingen, ”Nu handlar det om dig och inte de andra!”. De såg och visste om vad som skedde men ändå var det alltid offret som skulle sättas åt från vuxenvärldens sida.

När jag nu tänker på det så går det igen i dagens rättsvårdande myndigheter. Offren lämnas därhän efter domslut medans brottslingen får all stöd och hjälp som finns tillgängligt. Man utgår ifrån att det alltid är mest synd om den kriminelle. Samma tänk som i skolvärlden.

Min värsta episod var när Porthälla fortfarande var en högstadieskola. Gick i 7’an och en kille från 9’an bestämde sig för att bråka med mig. När jag satt och åt slog han en halvmesig rallarsving från sidan rakt i ansiktet. Blev mest förvånad men ställde mig upp och med den fart jag for upp gjorde honom rädd och han sprang därifrån förbi lärarnas matrum. Jag efter och när jag passerar rummet där lärarna åt sin mat dök en lärarinna upp som antagligen sett hela förloppet. Hon får tag i mina armar bakifrån och håller fast mig; ”Sluta nu Robert!”.

Jag försöker få igenom till henne att det inte var jag som började bråket men hon bara upprepar hela tiden; ”Sluta nu, Sluta Robert!”. Killen som slog mig ser hur jag blir fasthållen och vänder sig om. Han springer fram till mig och börjar sparka mig på benen i magen samtidigt som läraren bara skriker; ”Sluta nu Robert!”. Jag skriker tillbaka, nu rejält arg på den korkade lärarinnan; ”Det är han som sparkar på mig”. Allt jag får tillbaka är mina ord; ”Sluta sparka honom Robert!”.

Som tur är så kom en annan klasskamrat fram och puttade undan killen som under flera sekunder sparkat mig i magen medans lärarinnan hade mig i ett järngrepp. Kamraten säger även till lärarinnan att det inte var jag som bråkade och till slut går det upp ett ljus för henne.

Vi båda blev kallade till rektorns rum och han tillbakalutad i sin fåtölj sa bara; ”Ta varandra i hand och säg förlåt så glömmer vi detta!”. Jag försökte nå fram till rektorn med att jag gjorde ingenting och hade inget att be om förlåtelse för men rektorn bara upprepade sig. När ingen av oss ville skaka hand reste han sig frustande och tog min och den andre killens hand och förde ihop dem sedan skakade han våra händer upp och ner som om det var vi som skakade hand. Efteråt sa han; ”Nu är allt bra igen, ni kan gå ut!”.

Från skolan fick jag med mig som lärdomar:
1. Auktoriteter och vuxna är inte att lita på
2. Själv är bäste dräng
3. Ett enormt rättspatos, orättvisor skär i min själ
4. Skolans viktigaste uppgift är att krossa individen
5. Våld måste med våld mötas, låt skithögen smaka sin egen medicin

https://www.gp.se/livsstil/min-son-slog-mobbare-f%C3%B6r%C3%A4ldrarna-blev-tokiga-1.70613235 ”Sonen hade varit retad under en längre tid och slog till slut tillbaka. Då blev mobbarens föräldrar förbannade. Psykologen Stina Hindström reder ut när vuxna bör lägga sig i barns konflikter – och när de ska låta bli.” Föräldrar och även lärare upprätthåller till viss del hackkycklingshierarkin i skolan,…